...datorn för att skriva sin dagliga rapport till
Fredrika, kände hon någonstans i ryggslutet
och sedan även som en spindel klättrande
uppför trån.
Hon undrade om det kunde stå någon där, trots
att hon visste med sig om att vara ensam i rummet
och faktiskt även i huset. 'Det kan förstås vara ett spöke',
tänkte hon
och fortsatte låta sina fingrar som dansa över
bokstäver och siffror på tangentbordet. Hon
skrev med åtta fingrar och använde som vanligt
ena handens
tumme till att trycka ned en lång tangent nedtill,
för att skapa utrymme mellan orden. Hon kände
sig mera rädd för perfekta främlingar än för spöken,
kände flickan
framför tangentbordet. Hon hade inte läst någon enda
av böckerna om 'Wienie the Poh' och tänkte inte heller
göra det om det kom någon av dessa böcker i hennes väg.
Hon föredrog
böcker som 'Det stora huset på den lilla ängen' eller
'Det stora fart y get i det lilla landet'. Det hade kommit
en serie spännande böcker om någon som kallades
För exempelvis
'Den lilla nejlikan i det stora hålet', men den verkade inte
heller tilltala henne särskilt. Uppföljaren till den boken
hade redan fått titeln 'Så skapades den lilla boken i det
mindre Asien'.