Endast några spån kvar.
Eller dammkorn.
Viftar bort dem med dess gyllene klor.
Tröstar mig med lergöken.
Sopar undan ångest vid vägkanten.
Hinner åskan ifatt oron tro?
Orden väser i det tysta.
Kanske munkaveln förblir orörd?
Skapar magisk afton när någon älskar.
I samma stund ett ögonblick bort.
Orkeslöst regn porlar.
Hör naglar rivandes mot griffeltavlan.
Förstod nog inte ens första gången.
Redan drömmar förför.
I skymundan för det vi vet.
Kittlande smekning vad är väl bättre.
Kan inte minnas något annat.
Känner närhetens känselspröt.
Ute i trädkronorna lever ett annat liv.
Längtar hem.
Fastän jag redan är här.