Tredelade ängar.
Vickar samspelt på tårna.
Krackelerade vingar lyfter.
Snöleoparder i silvergruvans sken.
När drömmar blundar och städer vaknar.
Väduren blickar bakåt.
Skymtar närhet fastän gryning vid sjön.
Där ljungen glimtar fram.
Samma figursydda tystnad.
Karamelliserat lugn avtar.
Överallt ett stilla regn.
Regnbågen tvekar men tvivlar inte.
Dammen bakom rodnaden blekare nu.
Sedan mörkret faller och ljuset gror.
Under bron den midnatt som aldrig brann.
Omfamnar mig själv.
Den tröst jag får.
Ett eko.
Av tårar.