Och jag skulle skriva till dej,

Om Precis hur skir en vitsippa kan vara. Med en hint av rodnad att skymta på den allra blygastes hylleblad.
Och jag skulle måla tipparna på dina fransar likaså slutna, längtansfullt, till ett alldeles nyfött ögonblick.

Och jag skulle skriva till dej, att du skulle få smaka på hur himmelen och marken tillsammans möts i duvkullas blick genom daggdroppars sälla oas.

Och av vårens alla flöden i vimliga virvlar skulle jag skriva vackra melankoliska dikter likt smältvattens ilar och fjärilens fladdrande flykt, på din hud, med mina andetag.

Och när inget kunde vara mindre linjärt eller mera kursivt skulle vi famna, där hon förvandlar skogsslätter till vågade hav. Och vi skulle förlusta oss i revor av vitsippsmyriad

Och i mörka tjärns våta sammets-moss, bevara
Under blänk-lysta skogsstjärnor oss två
Där Fuktade Sinnen gör oss formbara

Och jag skulle skriva om alla vattens silverpilar, som darrar runt enad kropp
Ur piskat regn och sippors blygda lågor,
Där anemona nemorosa sluts, ur vågor

Och jag skulle berätta om alla småknytt som hoppar rep med gängligt strå
Medans jag räknar’ ’älskar, älskar inte’ av baldersbrå

Och jag skulle skriva, att alla mina innersta tankar och drömmfrön ligger inni en famn smörblommor jag plockat och ska torka i ditt kök

Och på barfota fötter och nystökigt hår ska jag nu fånga mej en Kuttrande brevbärar-duva

Så då väntar jag~Ibland lummer och blommad vädd, släpp henne fri när du diktat ditt svar

Och jag skulle skriva till dej att du hittar mej

i en blomskog

Av vågat vitlocks hav