Åker livets släde.
På den snötäckta isen.
Bakom våra masker.
Något annat så vilset nära.
Känner dig igenom flortunn längtan.
Staden under våra fötter smälter.
Låter det få vara så.
Spelar hårdrocksballader under kastanjeträdens löv.
Livet fortsatte faktiskt.
Helt bisarrt.
Stundtals så långsamt.
Mestadels väldigt fort.
Ser på när viskningar smälter bort.
Drömmer mig till dig.
Vidrör min egen kärlek.
Öppnar upp mig.
Som ett fruset skal.
I samma andetag.
Jag hör skogsblommornas susande.
Ännu en morgon.
Pulserar igenom vulkanens ådror.
Blundar.
Finns.
Igen.