ur djupet ropar själen
de frön som såtts i utsatthetens åker
ska inte de få möjlighet att blomstra
när skörden har möjlighet att växa
själen ropar till oss
varför får inte solen lysa och lyckans bloss skina
öppna dörren
släpp in den som står utanför
släpp in själen i gemenskapen så den får blomstra
liksom du
liksom jag

Den som inte ger, utan bara tar
sår sorg i utsatthetens ögon
vart har mänskligheten tagit vägen
kylan tilltar i samhällets svackor

jag känner inga vattenlevande djur som sälar
eller valrossar
men ja skulle dö om andningshålen frös igen
är vi annat än en kiselsten där vi vandrar på våra gator
som havet plockat upp

Öppna dörren

släpp in den som står utanför
släpp in själen i gemenskapen så den får blomstra

fräckt blockera dig klokuggla<3