sitter däruppe bland vajande grenar
spanar ut över världen
människan fick hopp med på färden
som en bisats mången glömt
andra i själen den gömt
snart ska knoppar brista ut i sång
över livet ännu en gång
efter vinter kommer vår
läker gör jordens sår
harvar och plogar för nya skördar
om inte människan med bomber
hela livet för andra förödar

vi klär oss i pansar
där syra etsade djupa spår
över eld formades vi, trots otaliga sår
en del splittrades till skimrande skärvor
andra blev titan
den tredje återföddes pelikan