Är jag;  brytpunkten i irisens evidenta blick. Förgrenade Vindlar, av mitt seende, vildfångad i skiftad amiant

Finns jag;  utanför den skörvita huden, i svetten, som saltat skimmer på landskap av knottrad lust. Är jag tidvatten, och fördröjningen av din beröring.

Ser du mej;  när Jag lämnat, viskningar till vinden av min doft.

Blir jag;  tankarna du formar om mej, slöjor av Tidsrosa flykt
Är mitt nakna;  det yttersta höljet
Är jag jorden. Luften. Är jag då eller nu.
Är jag kjolens vindfång när jag dansar för dej, trassel tidssus och timotej. Tröstlösa tårar som smutsar din hals.

Är jag fallet, fulheten och den trasade kjortelfållen,

det brutna och det brustna.

Är jag;  Tidens pragmatiska varande

Är jag;  frågan
När jag Öppnar Mina slutna läppar för dej