Ordet Proesi är sammansatt av de litterära begreppen prosa och poesi. Ett proetiskt arbete, oavsett sammantagen längd, innehåller alltid minst ett stycke prosa och minst ett stycke poesi. Det kan också innehålla drama och faktatext, om kontexten är den rätta. Det måste alltid ha en kronologi, och det kan ha en dramaturgi även om det sista inte är nödvändigt. Proesin ger utrymme för att vad som helst kan hända, det är utefter den premissen som arbetet kommer till. Tempus kan väljas fritt, men enklast är förstås presens eller imperfekt. Det är ju en historia som skall berättas.

Proesins särart bestäms av flera faktorer, varav en är att undvika namedropping. Huvudpersonernas namn får finnas med, resten är biroller som huvudsakligen bestäms av sin respektive relation till den eller de huvudpersoner som medverkar. Exempel: Vilhelminas mor, Vilhelms farbror, Grannfrun, Väninnan. Undvik även att namnge städer och platser – om möjligt. Använd istället begrepp som till exempel Staden, Grannstaden, Galleriet, etc.

Det proetiska arbetet indelas i kortare avsnitt, som kallas för passager. En passage har alltid en rubrik, och denna får gärna precisera innehållet eller vara litet fyndig. Passagen skall också innehålla en text så klart, och denna kan antingen bestå av prosa, dialog, duett, poesi i någon form eller fakta. Faktatexten kan vara fiction, det gör ingenting, bara den passar för arbetet i sin helhet. Längden på en passagetext bör inte överstiga en halv A4-sida med textstorlek 12, men den kan vara så kort som bara en rad, till och med ett ord. Någon gång kan passagen vara längre om så krävs.
Att uttrycka sig med passager kan vara både begränsande och tillåtande. Det som är gott är just friheten för fantasin, att man kan göra tidsskutt i sin historia utan att det blir konstigt. Men man behöver ha klart för sig att någon annan som läser passagerna likväl måste förstå hur dessa hänger ihop.

Proetisk dialog vs proetisk duett: I en proetisk dialog talar två personer direkt till varandra, precis som aktörer talar med varandra med vanliga repliker i en tevepjäs. Grupperingen i den proetiska dialogen är dock annorlunda. Här kommer replikerna två och två. Exempel:

Vad gör du min vän?
Äh, jag sitter bara här.

Varför gör du det?
Jag har inget bättre för mig, och för resten angår det inte dig vad jag gör, jag sitter här och gör ingenting så mycket jag vill. Så det så.

Likadant går man till väga med grupperingen när man skriver en proetisk duett. Ordet ’duett’ kommer ursprungligen från musikens värld. Vad är då skillnaden mellan proetisk duett och proetisk dialog – jo, i duetten framkommer det tydligt att de som talar inte gör det på ett naturligt sätt. Duetten kan vara antingen drama eller poem, den kan ha rytm och den kan rimma, Det kan också vara så att parterna pratar förbi varandra, att den ena parten struntar fullständigt i vad den andra säger eller att båda befinner sig på olika platser. En part kan i duetten bestå av en eller flera personer. Partens plats i replikordningen kallas för linje. Exempel:
Lyssnar du på mig? (Linje 1)
Varför skulle jag lyssna? (Linje 2)

Hör hur grodorna kväker, det är våren som kommer! (Linje 1)
Är det våren som kommer, ja, jag säger då det. (Linje 2)

Linje 1 och Linje 2 kan förkortas till L1 respektive L2. Linjenumret skriver man inte ut i den färdiga proetiska duetten, utan det har gjorts i exemplet här endast för att tydliggöra saken. Ordningen kan inte missförstås. Att exemplet ovan är en proetisk duett och inte en dialog framgår först och främst av dess rytm, men man kan lätt se att det är ett ganska onaturligt sätt att prata dessutom. Vi tar ytterligare ett exempel, detta hämtat från den proetiska novellen Vilhelm & Vilhelmina:

Han skall vara stark som jag
Hon skall vara vacker som jag

Han skall ärva mitt yrke
Hon skall bli försörjd

Han skall studera som jag
Hon skall kunna brodera som jag

Han skall ha kontroll och disciplin
Hon skall lyda sin make

Han skall bli sin fars son
Hon skall bli sin mors dotter

Här används uttrycksformen proetisk duett för att illustrera två motsatser (i uppfostran). Parterna är inte medvetna om varandras existens, utan de uttrycker sig oberoende av varandra. Det kan omöjligt vara en dialog.
En part kan i en proetisk duett som sagt bestå av en eller flera personer. Exemplet nedan kommer även det från Vilhelm & Vilhelmina:

Nej men oj, Vilhelm lille, har du blivit stor!
Sluta gapa, det är ren expressionism som ni ser!

Såja, såja, Rubens Junior, vi förstår dig så väl!
Jag är inte någon Rubens, ni vet väl vad jag heter!

Men förklara vad nytt är med Adam och Eva!
Bara titeln borde säga er mer än en del

Åhå, få se vad som står, det står Pappa, jag vill hem!
Nej, det gör det inte alls!
I detta tredje exempel på en proetisk duett består parten bakom L1 av en grupp skojfriska konstkritiker. Detta är en halvkorusduett, det vill säga, ena parten i duetten består av mer än en person. Om båda parterna gör det är det en helkorusduett. I en dialog uppkommer inte någon korus över huvud taget.

Proetisk prosa skiljer sig i ett avseende från annan prosa. Den är ju kort, och därför blir det obekvämt med repliker och tankestreck. Man kan med fördel baka in vad som sägs i en proetisk prosatext, istället för att skapa en dialog, bara det inte uppstår frågor om vem som säger vad. Exempel:

Den berömda kattpsykologen tittade på djuret och sade Jag har aldrig sett på maken till ögon. Inte jag heller, medgav Murres ägare, han kan verkligen konsten att begrunda människor.

Monologer kan bestå av såväl poesi som prosa, tal och alla möjliga mellanting. Proetiska monologer skiljer sig inte det minsta från andra, deras placering i det större sammanhanget kan emellertid göra det. Exempelvis kan de ingå i en ramberättelse.

Rubriker: När det gäller proetisk dialog och duett kan man välja att ange om det är det ena eller andra, men man måste inte göra det om texten bara kan tolkas på ett sätt. En monolog behöver sällan förklaras för vad den är, däremot kan man behöva ange vems monologen är. Använd sunt förnuft och undvik att texten riskerar att missförstås. I ett proetiskt arbete kan rubriker, särskilt sådana som bara består av namnet på den person som den respektive passagen handlar om, återanvändas många gånger. Faktum är att detta kan underlätta arbetets verkställande och läsarens förståelse för berättelsen väsentligt.

Den proetiska ramberättelsens passager kan ha egenheten att dyka upp på flera ställen i den historia som berättas, men de måste inte göra det. Den proetiska ramberättelsen kan bestå av en ”lista” med förutsättningar, som i så fall förmodligen måste räknas upp i början. Historien skall bli begriplig. Den kan också bestå av en monolog eller bara en passage med vanlig, hederlig prosa. En proetisk berättelse behöver dock inte ha en ramberättelse.

Skiljetecken: Använd dessa precis som vanligt i prosapassager. I lyrik och duett, undvik dem i mesta möjliga mån, framför allt tecken som kolon, semikolon, parenteser och citationstecken. Undantag: Rubriker där ett förtydligande krävs för förståelsen av passagens innehåll.

Varför proesi? Det finns ju både drama, prosa, lyrik, prosapoesi, faktatext och allsköns varianter redan. Vad har proesin som resten av litteraturtyperna saknar? Svaret är – allt och ingenting. Proesin bjuder läsaren på överraskningar, det blir litet grann som att öppna ett påskägg och se vad som finns inuti. Därför blir det också väldigt roligt att använda detta alternativa sätt att berätta en historia. Man vill bjuda på något gott. Karameller i olika färger och smak. Man vill kanske imponera litet med sin konstnärliga generositet. Och det är väl inte fel! Dessa goda karameller hittar man även i det övriga utbudet, bara inte alla sorter på en gång.

Kan proesin ersätta andra litteraturformer? Svaret är – absolut inte! Att lära sig förstå poesi och prosa är bara möjligt om man först läser dessa var för sig. Har man inte gjort det så kommer det att bli svårt att ta till sig proesin. Proesin förutsätter att lästräningen redan är avklarad innan man ger sig på den. Sammaledes gäller självklart för den som skriver. Man bör ha prövat att skriva prosa och poesi, kanske till och med drama, innan man försöker sig på kombon.

Idén poppade upp som ett popcorn ur en het kastrull när jag såg en dokumentär om glömda kvinnliga konstnärer. Programmet fick mig att vilja hitta på egna ”bortglömda konstnärinnor”, för att inte tala om deras konstverk, och jag upptäckte nästan omedelbart att ämnet i sig öppnade för ett annorlunda sätt att berätta. Inte visste jag i det läget vad som skulle ske, och därför bestämde jag mig för att använda presens. Få se vad det blir, tänkte jag. Historien kom att utvecklas litet annorlunda än jag hade trott, för helt plötsligt blandade sig ett antal grekiska gudomligheter i leken, och det hela utvecklades i slutänden till en romantisk komedi, en genre som var helt ny för mig. Sällan har jag haft så roligt när jag skrivit någonting. Så jag kan rekommendera det å det hjärtligaste.

Proesin behöver sina regler, dels för att kunna behålla sin särart, och dels för att göra det lättare för den eller de som vill våga sig på försöket att göra ett proetiskt arbete. Detta utesluter inte att proesin kan komma att få varianter, om den etableras, det är ju inte bara Undertecknad som tycker om att hitta på, nix, kreativa själar finns det gott om. Tack och lov.



Lena Söderkvist
April 2023