du och jag hoppar över höga hinder
efter hemkomsten
öppnades dörren
till solkatternas paradis
och blev förlåten

överallt blommor lyser
ingen huttrar och ryser
grodan i sin damm kväker
spänningen stiger
spireahäckens skira blad
nickar och niger
minsta vindpust de sköra
ömsint beröra
ett bett i en citron
och människor strålar
som solen
det är vår