Dikt av Julia Engström.

Jag sitter fast i mellanmjölkslandet.

Dikterna lämnar aldrig pappret. De ska sväva iväg in i ditt hjärta och fylla dig med vemod och kärlek.

De är kedjade till jorden när jag egentligen vill att de ska flyga bland molnen. Med en ugglas visdom ska de få dig att begrunda livets mening.

Jag vill skriva så att du hör friheten i örnens vingslag. Känner doften av nattsvart regn och uppfylls av glädjen hos barn som skrattar.

Jag skär loss bojorna nu så får vi se.