förrän regnet faller
alla tankar trängs bakom galler
allt liv så ömtåligt
utan att förstå kan vi skada utan att veta
främlingen vi möter på gatan
eller snabbköpet, rösten i vinden
vi går där havande, tyngda av smärtor
före hinnan kring fostret lämnat
så mycket att ge, så mycket att förlora
vad vi tror på
vad vi är beredda offra mycket för
men så landar den bland vardagens måsten
den stora världssorgen
vad människor göra varandra

det som uthärdar haft rätt från början
dvärgen skakar
skulden från fingrarna,
stjäl allt av värde från de utsatta
spåren efter klor i sanden
"maktens män kan ej bryta mönster
för det mänskliga värdet är det ridå"