Dikt av Julia Engström.

Leendet ligger i mungipan och tvekar, det vill egentligen inte komma fram.
Men du är lika oemotståndlig som ett gulligt litet lamm.

Jag förvandlas till en sol hela jag.
Sorgsenheten bleknar och blir plötsligt vag.

Mitt inre fylls av ljus och glädje.
Jag tror bestämt att du med din charm mörkret kvävde.

Leendet har för länge sedan slutat att tveka.
Det går inte längre att förneka.