nog är det så det bittra
spelar på cittra
skickligt vässad penna
då martyrer blottar sina sår
och vitsen
faller handlöst genom rymden
borrar in sina hullingar
i hjärtat svart

tankspridd
fuktar luften grenarnas
tuschstänger
det är den nya kalligrafin
dimman igår lättade försiktigt
revor gläntade dörren
före det blev natt