Midnattssvart segel.
Sveper över mig som silke.
Om det vore så.
Vingklippta burfåglar i den hemlösa staden.
Finner sitt egna regn sittandes på stentrappan.
Blandar verkligheten med spårbar längtan.
Tröstar mig med min egna ensamhet.
Tittar ner. Tittar upp. Andas.
Varje andetag en grusgång i förgrunden.
Varje blinkning en solnedgång i bakgrunden.
Men nu.
Andas in den luft hortensian gett mig.
Skakar av mig regn av himlens rosor.
Sedan blir jag till snö.
Snö som aldrig smälter.
Inte ens om de ber mig.
De som trott sig veta.
Vem jag är.
Men hur ska de kunna göra det.
När min kokong ständigt öppnar sig.
Nya vingar vecklas ut.
Mina kronblad en episk ö.
Mitt allt en hemlig saga.
Godnatt min morgon. Godnatt.