Regnet faller hårt mot Din själs fönster.

Du känner Dig fången och vill bryta detta mönster!

När ljuset är släkt och ingen hör, ber Du under täcket en bön.

“Gud om Du finns så kom till mig nu, av Din kärlek vill jag bli fri och krönt!“

Men Dessa svarta kadaver som omsluter Dig.

Både religiösa och hedonister som endast älskar ett Mig.

De Ogudaktiga som vill förhindra Guds plan för Dig och Ditt liv.

De avhuggna grenarna på livets träds söker endast kiv.

Men lyssna! Vinden blåser vart den vill.

Känn dess smekande Kärlek.

Ta emot DEN det finns inget alternativ.

Endast hat och smälek.

Var inte som en hund som återvänder till spyorna,

gå hemåt Fadershuset, Han väntar!

Se där kommer Han springande emot Dig.

Han tar Dig i famn. Så som Du har längtat!

Tid efter tid sitter Du hos Honom som är Livet,

kryper då och då upp i Hans famn.

”Mitt barn, mitt barn viskar Han. Och ger Dig den vita stenen med Ditt hemliga namn.

Då ler Du inifrån och ut!

Du är verkligen hemma till slut!!


”En del storys är för Sanna för att berättas”…
Och måste ta Poesin som form! KB