Svävar mellan dagg och ångest.
Fuchsians gryning en knippe längre bort.
Kanske mer frusen av trötthet.
Närgången drömvärld av svart sand.
Ute skimrar smultronsnö.
Inne glittrar maskrosdamm.
Sönderstressad nästan paralyserad.
Svag doft av det jag förstod.
Idag gårdagens tukaner en blandning av
längtan till havets tång och eldens regn.
Vildvuxna känslor en förvildad sagoskatt.
Blundar och förlåter sig själv.
De stunder av bisonoxe och migränanfall.
Varje morgon en ny verklighet.
Kom att darra i skymundan.
Men närheten.
Närhetens kyssar så passionerat sant.
Godnatt mina dikters skimmer.
Godmorgon poesins förtrollande glans.
Någonstans de möts.
Jag håller andan.
Låter videungen tala.
När skuggorna ger vika.
Tänder ett bloss av vemodigt avsked.
Torkar tårar ingen ser.
Men mest av allt jag hör cikadorna.
Plockar prästkragar av agat på ängar av oss.
Lutar mig tillbaka och ler åt stjärnorna.
Någonstans ett landskap av övergivna sånger.
Frestande midnatt tolkar dess sköra ömhet.
Men nu.
I detta jag.
Alldeles.
Alldeles.
Stilla.