Mer än äkta.
Sannare än havets frost.
Numera tyst av stressens midnattsblå.
Stillar sin hunger vid tornparkens fötter.
Byter om och förvandlas till lavans sandslott.
Eftertänksamheten spinner sitt garn.
Som om staden nyss andats ut.
Tårar av oss själva.
Doften av liljekonvalj, ja, jag kan känna den.
Jagad av tiden vill känna lugnets smekning.
Som om vilsenheten inte hör hemma här.
Drömmer sig hem och bakom varje ord ett rum.
Jaguarerna återvänder.
Så även jag.
Så även jag.