(Något litet om en park mitt i staden. Här väljer jag
att kalla den Kungsträdgården, eftersom det står så
på kartan.

Tvenne gossar gillar att gå dit och utföra spex, det vill säga,
det som i deras lynne känns som 'utförande av humoristisk
konst via leken'.

Mest 'hela tiden', kommer någon av dem, ibland Erik
och ibland Rune. På litet nya former av samma sorts
leklynnets infall, bara att befinna sig på platsen.

Eftersom de är fiktiva, borde jag
kunna kalla dem vad som faller mig in.

Detta företal är fullständigt onödigt som förklaring
och det är därför jag väljer att berätta. Det är alls icke
avhängigt den privata kommentar och undran jag fått,
om just dessa som fenomen.

'Låt föreställningen börja'.
Tyvärr är jag för upprörd just nu för att...
återkommer senare, kanske efter en måltid...

Hur berättar du med lugn och stadig röst om att du
är upprörd, hur du befinner dig i något slags chock?)