cirkeln sluts,
dragkampen är över och förbi
månljuset får skapa skuggor
en sista gång innan aktens ridåer
trycks ihop med scengolvet

det har varit vackert
till och med overkligt i sina stunder
medan vintern vaknat och fått våren
att försvinna i horisonten

alla historier, vänner och fiender
som berörts och skapat
ni har varit energin
som väckte dagen

intervallerna mellan tid och otid,
kyssens minne och kärlekens födelse och död
berörde de fotspår mina utslitna skor vandrade på

här anländer den sista poetiska hälsningen
medan solen fortfarande lyser och hoppet
fortfarande kan andas

det är aldrig över
det är bara förbi

(Aleksander)