Det litet märkliga med väggur
och även musik
eller vad någon hörs säga.

Det är som att gå ut och in
genom dimmiga salar
och bara höra tickandet,

låten, talet, som om ens jag hörde ljuden
genom en glappande svängdörr
i ett fik eller konditori.

Det är som om ljudet var styrt
av en vindflöjel
eller som om en själv är just sådan.