En saga längre bort.
Ett vattenfall ännu inte utslagen.
Skimrande nätter med inslag av stjärnhimmel.
Den hon var före mig.
En gång en trolsk närhet.
Skyndar att leva medan hjärtat ännu slår.
Björnbärsbusken river som smekande långa naglar.
Efteråt gryningen återvänder.
Lägger sig på äng av vilsna sköldpaddor.
Men innan dess även tårar hittar hem.
Skulle drömma om känslor.
De som glittrar intill den jag var igår.
Hennes vingar av trasdocka släpar i marken.
Allt är utbytbart.
När såren läker, men ärr av ametist blöder.
Jag förstår tystnaden.
Mer och mer.