vi är som träd du och jag
böjer oss efter vinden
ibland bryts vi nästan av
då stormen får oss
att tappa blad
Inget ljus ser vi
medan tidsrymder
skyndar förbi sover vi
med ens når musik
vår oas

vi öppnar fönstret
drar undan gardin
lyssnar till solregnet
ljuset når tysta gläntan

Våra stenögon öppnas