Trodde själen rann ut.
Som svarta maskrosfrön.
Dess smog.
Dess nersmutsade vingar.
Ändå flög.
Som brända svalor.
I en trappuppgång.
På vinden.
Plockar på huden av nervositet.
Den sjunde verklighetens stad.
Biter på naglarna.
Som om de fanns.
Gungar ikapp med tiden.
Ett stilla havsregn.
Desperata försök att bli sig själv.
Slutar i personlig splittring.
Naken på ömhet.
Kärlekssökande nästan ensamt.
Fågelskrämman står där.
Med spillning på sina axlar.
På majsfältet.
Som om han dragit sig undan.
Självmant.
Passionens klang av dur.
Obesvarat dovt moll.
Jägaren utan byte.
Går hemåt.
Med en kaka i handen.
Förbannad.
Men rådjurskidet.
I det höga gräset.
Iakttar.
Sin moder.
En stund.
I detta då.
Spegelbilden bleknar.
Naturen andas ut.
Även mossans vita täcke hämtar andan.
Tiden står stilla.
Ändå.
Tonerna av det självspelande pianot anas.
Som rymdens tornugglor.
Vid sjön.
En midnatt.
I fjol.
Godnatt.