Liten som han är
står han där i parken
med vinden i sitt hår
och vänder sitt
lilla ljusa ansikte
mot de prasslande
trädens topp

Söker sedan min blick
och säger med emfas
DÄ! DÄ! DÄ!
och pekar hit och dit
men mest rakt opp

Vill nog ha mig med på
på sin upptäcktsfärd
och att jag liksom han själv

ska få upptäcka och se
allt det spännande jag me!

Och när han ser och hör
en fågel kasta sig ut
från ett träd
och komma flygande mot
marken ner

Går hans röst upp i falsett!

Han spänner sedan
blicken i mig igen
som om han vill förvissa
sig om att också jag har sett

Vad det är som kommer
flygande ner från trädet
här ?
Sedan höjer han
sitt lilla finger och pekar
rakt upp i luften igen

och nästan skriker
DEN! DEN! DEN!