i fotspåren tassar blodhunden
lyfter förstoringsglaset studerar
lyssnar och registrerar
lägger huvudet på sned
fågeln hör masken i gruvan
vandrar vidare försiktigt
passerar gränsen till vilddjurens
jaktmarker på mossornas
fjädrande matta
lägger aldrig skulden på oskuldens axlar
som andra
oskulden var långtidssjuk
det tar tid för hjärnan läka
frivilligt isolerad av depression
tack klokugglan du räddade mig
då jag hängde, som en droppe upp och ned