Jag är fri.
I ett hav av övervintrade hajar.
En skärva blod.
Rinner längs kroppen.
Jag gör mig osynlig.
Inför mig själv.
Inför alla.
Inför hajarna.
Jag möter deras blick.
Jag är inte rädd.
Med en skärva i handen.
Jag överlever världen.
När det tysta tystnat.
Jag hör dem cirkulera runt mig.
Om och om igen.
Som om blodet inte är svaret.
På allt.