jag känner mej så ensam men jag är inte 

ensam om det det är ingen tröst men jag 

ska nu sluta tycka synd om mej skälv och

börja leva igen jag kommer aldrig att bli 

hel igen eller den jag var men jag kan bli 

en bra bit på väg för vare sej vi separerar  

eller inte så förändras allt endå men det 

känns att fölora en andra hälft om man har 

left i hopp ett tag mer eller mindre bara att 

någon fanns där i äns liv eller närhet och så 

en dag är allt borta bara slut endast minnen 

och känslor dom har ingen ålder dom kan göra 

så onta av saknad och sorg innan man kommer 

över dom eller lär sej leva med dom i alla fall som 

dom säger man saka inte leka med elden elden kan 

slockna men glöden kan leva länge kvar inget är som 

hjärtans sorg men nu är det dags för nya tag jag måste 

sluta med min sorg och börja leva igen i morgon är en

ny dag att fylla med nya minnen och radera allt gamalt