Kunde jag klippa mitt hjärta i strimlor
gjorde jag det
som fåglar flög de iväg från mina händer
landar i varje sorgset hjärta
alla sår mången på resan fått
gå inte hårt på mitt golv. det brister
varför ser vi inte varandras olikheter
accepterar varandra, vi lever på jorden
alltför kort tid
en del hinner aldrig leva
trampa inte på skärvorna
trampa inte det spirande fröet
låt det blomma den tid det har

Som jag längtar rinna över asfaltens hud
till Violas där rosen blommar utanför
då känner vi glädjen
dofterna möter oss i dörren
som en doftande kringla

bakad med kärlekens hand