lika enkelt som att andas
blicka bakåt
varför vända andra kinden till
ingen varken glömmer eller förlåter dig
det som värre är all hänsyn
respekt för människoliv
en smutsfläck under skon
och så gnäller folk om ensamhet
kärlek? vad är det?
då vi dödar varandra!

mitt inre rum stod länge öppet
för nattens vindar
golvet rämnade
delade det mitt itu
och nattens fåglar var mörkrets
jag flydde
flydde mot en ljusstrimma
invid golvet
där jag brukade mörkerandas
tills gryningen reste sig
ur bädden

många timmar dagar och nätter
var ångesten den enda kudden
jag kramade
och våra brev
bara tanken på allt vad som hänt
aldrig torkar tårar in

glömma är att ge upp livet
som är ditt och mitt