Svanen vid min sida.
Hon satt där.
Så vacker.
Så ståtlig.
Aldrig hon sa någonting.
Hon bara ägde.
Staden.
Jag log.
Log för att jag kunde känna.
Äkta.
Tröst.
Som den stjärna hon var.
För mig.
I sitt näste.
Av svandun.
Glittrande.
Som änglahår.
Mitt guld i regnet.
Men för evigt.
Mina tårar.
Blöder.
Men jag ser igenom regnbågen.
Tystnaden.
Inte bara den.
Blundar.
I gemenskap.
Även om jag smälter.
Till en värld av magnolia.
Jag ändå svävar.
Ovanför.
Lyckan.