Jag stod som på månen
en rymdens Bilbo Baggins
i mitt livs ögonblick
men jag längtade bara hem
till det triviala

alla människor i krig
tänker nog nån gång
på morgonkaffet hemma

lättnadens suck innanför ytterdörren

vad är en människa utan sitt ankare?
parketter man gör spår i
kantstötta vägmärken

sånt de stressade kallar: "ingenting"
semesterresare, tvi!