går genom mitt rum när Marie Fredriksson sjunger
hennes poetiska röst och känsla

I can´t help it music opens the door
och mina minnen ser mig
Jag glömmer inte, alla vill leva för alltid
våra minnen väver spindelvävstunna trådar
genom själen
när jag sluter mina ögon finns du där
lever i den lyckliga tiden bland våra minnen
när du fortfarande var hel
men jag visste inget om din barndom
när jag fick reda på
Din blödande själ
vilar i din utsträckta hand
kommer aldrig att glömma din vackra själ
om jag kunde sprang min väg
Förstår inte människor som trampar på den
redan skadad är
varje gång jag tänker på vad de gjorde dig
slår i hjärtat i en storm
känner skräck människors grymhet ofattbar
kan inte säga var ditt slutar och mitt börjar
som ett och samma träd
du är roten och stammen
jag är grenarna mot himlen