det är där varken sol eller skugga råder
en gråzon bland anderöster
då står vi på toppen av Andarnas berg, ser myrorna därunder
strävsamma bär bördor stora som hus mot borgen
för tusen munnar mätta

Visst ser vi deras flit, känner sorg när foten förödar
deras möda
älgkon går försiktigt över stigen, lägger örat mot rymden
att villkoren förstå
det är människan som river gränslandet
mellan sol och måne viskar Andarnas berg, snart har ni
varken miljö vind eller vatten

bara gruskornen kvar--vad gör ni då alla strävsamma