i tystnadens ljus fångas de stora tankarna, i ögonvrån är de blott små

---

"pratar du bakom min rygg betyder det att jag är längre fram än du
kommenterar du mitt liv, betyder det att mitt
är mer spännande än ditt
har du tid att leta efter mina misstag, betyder det att du är avundsjuk
fortsätter du med detta så lever jag livet under tiden

M.v.h. Carina"

jag fångades av innebörden orden, fotot på väggen caféet Laholm där the Painter, som målade staden glad medan han levde. (Cafeét var hans stamlokus där han målade bilder på väggarna så levande att man måste ta på dem. Där står paraplyet nära dörren, redo vid regn. )

så mycket tid vi människor slösar bort, genom att inte låta andra leva sina egna liv. varför så många inskränkta, förmår inte se genom andras ögon?
varför ser vi inte längre det stora i det lilla ?
varför accepterar människor inte varandra som de är?
varför sorterar vi varandra efter kön, ålder, utbildning, utseende...?
blir vi mera värdefulla för det ?
blir vi i skattehänseende mera gångbara konsumenter ? alla är vi både producenter och konsumenter på ett eller annat sätt om vi reflekterar,
vi är alla delar i kretsloppet.

varför ser vi inte längre varandra ? har egot lagt sig som en bjälke i ögat ?
då har människan förstört villkoren för sig själv