Mina kakelplattor
bildar mönster
av sand
så långt bort
så mycket närmre
där jag samlar ihop mig själv
i ett slott
av snö
kanske
en knippe drömmar
i en stad
av då
vinbärsbuskar på allé
ja, det var då
vildrosorna ännu doftade
som en vinteräng
av glas
när duvornas sång skymtades
jag sökte bekräftelse
lika vit
som deras lena dun
och sagan
i nattregnet
bara fortsätter
att porla
medan tussilagon
andas sitt andra språk
jag lyssnar
och seglar
iväg på en gata
där catwalken slutar
jag blundar
och kommer tillbaka
till ett landskap
jag glömt
men mina tårar
minns.