Minnen ur ett nötskal.
Blickar som förde mig bort.
Saktar in när jag möter gårdagens skugga.
Blundar och känner ännu mer.
Albatrossen signar ner.
Medan fyrverkerier dalar.
Som om det vore nyårsafton.
En förhöst.
I de fotspår livet gett mig.
Jag må ha snubblat fram.
Jag må ha ramlat.
Men jag är hemma nu.
Och jag lämnar inte mitt nötskal.
För världen.
De nertrampade löven.
Förgyller årstiden.
Mina årsringar blir fler och fler.
Som en blodlönn.
Ingen längre minns.
Jag fäller dess tårar.
Mina rötter domnar bort.
Söker mig till tryggheten.
Kramar om mig själv.
Som om jag vore någon annan.
I en värld av sagor.
Oupptäckta.