Dikt av Julia Engström.

Röda vackra rosentagg.
Ljuva lyckliga morgondagg.

Lekfullt hoppande älva i ljuset av allting mening.
Tänk om jag också kunde finna lite rening.

Du dansar och sjunger om en bättre värld.
Där det finns mer än yta och flärd.

Det är lätt att fastna i det som syns på ytan.
Ibland väjer vi för mörkrets förtrytan.

Livs levande liv, tänk att vi får finnas i mörkaste mörker och soligaste ljus.
De behövs båda i kärlekens hus.

För den som aldrig möter mörkret kan inte förstå hur det känns att fyllas med solsken.
Jag har det i mig, jag är både sträv o len.

Ljuva lyckliga morgondagg.
Låt oss hissa livets flagg.