lade örat mot rymden
flög lågt över trädtopparna
de bär på visdom ger svaren
sånger drömmar
och de föll som pärlor
över mina vingar
varje människa bär på en ton
ingen annan den lik
ur bruset stiger ansikten fram
täckta av vax
deras penna har olika bläck
somliga blöder villigt
andra skapade av onyx
aldrig ska deras tyngd
stiga över markerna
eller lyfta som fåglar
visst är det tragiskt
vem är den läkare
som får dem vakna

vi talar inte om verklighetens skuggor
solen blottar sitt gyllene hår
sprider sitt ljus genom fönstret
det gäller hålla fram händerna
och fånga dropparna före de går

ha en fin dag klokuggla<3