den anspråkslösa
ett ting som vägrar nästas vid jord
ett väsen svävar som ett tistelfjun
mellan gryning
och mörker
berör fjäderlätt din axel
och ljuset lyser än

det kan även vara det varma stänket
över frusen mark
som vagt anar
den avlägsna vårens hänryckning


tack för du läser klokuggla kram