Godtrogen författare söker sig på...

...hur att hantera språket i en bok han försöker sig på
att skriva. Dels påstår han att boken är en polisroman,
dels påstår hans försök till sekreterare att hon läst boken
och påpekat att den nu, efter några rättningar i ledet,

stavfel och sånt, känns obegripligt att förlaget inte ville
ge ut boken. Då jag fått höra talas om fenomenet och
börjat att läsa boken, kunde jag se vart skåpet lutade.
Vissa kapitel var någorlunda okej, men annars var den

minst sagt overklig. Författaren visste då att berätta att
handlingen var dels en bok med verklighetsförankring
och dels fritt påhittad. Efter att ha fått några frågor
hade han ändrat sig och nu påstod han att det var en

'science fiction'. Eftersom en del saker och detaljer var
direkt felaktiga och han trodde, hade fått för sig att allt
som tillhörde den genren kunde påstå litet vad som helst
om vilken delvis påhittad sanning som helst. Jag kände

mig tvungen att rätta honom där. Hans sekreterare dock
vidhöll att handlingen i boken var korrekt, där fanns nu
inga stavfel. Hon var bergsäker på att den skulle gå åt som
smör i solsken blott den trycktes och distribuerades ut i

landet. Medan jag å min sida ville hävda att allt smör i
Småland... Varpå hon dängde på luren så det hördes vida
omkring. Varpå jag hämtade mig i sittande ställning och
ridande min gunghäst, med en persienn neddragen i

fönstret tyckte att delar av verkligheten och en del som
människor i en del av verkligheten var en smula om-
bytliga av sig. Ungefär som vädret i och för sig, men det
vet en ju om saker och ting, att ibland kommer ej åter.