Dikt av Julia Engström.

Är det snällt att slänga någons hjärta i papperskorgen?
Man kan väl åtminstone säga, tack men nej tack, lite artigt sådär.

Nu är hon i alldeles för många bitar, de går inte att sätta ihop igen.

En liten grå, genomskinlig skugga har hon blivit.

Hon brukade vara självlysande o nästan bländande färgstark.

Kanske får hon skylla sig själv, inte hålla på o dela ut hjärtat till höger o vänster.

Men det är svårt när man faller lika lätt som en bowlingkägla.

Hon får helt enkelt gå o plocka upp hjärtat ur papperskorgen o skicka in själen på reparation.