En dag i tåget på väg någonstans, du vill inte berätta precis vart i Sverige, råkade du somna och drömma om att du satt i ett tåg med en för dig högst okänd och tillfällig bekantskap. Vi var ensamma i vagnen i lokaltåget. Den hade demolerats helt. Du såg dig omkring och glasskärvor låg överallt, fönstren låg på golvet i småbitar och över mörkt gröna säten i skinn.

Plötsligt var du inte alls i tågvagnen utan i ett väntrum tillsammans med en känd amerikansk skådespelare. Vi sade ingenting till varandra först. Sedan fick du en impuls för att gå och vinkade bara ett 'hej då', men han spelade oförtrutet oförstående. Du gick dig väg till restaurangen, vilken slutat servera lunch och personalen hade tömt alla diskar och stod och städade. Som du ändå var hungrig köpte du några påsar godisar och betalade med sedlar. Växeln i slantar du fick tillbaka var då tung och dryg.

Du befann dig på en väg och där luktade det våt hund, ty det var alldeles vindstilla och sommar. Det var som om det måste ha varit ett osynligt djur, vilket höll dig sällskap. Du kunde inte se djuret, men du hörde hunden skälla. Plötsligt uppenbarade sig hundskit på vägen, på en plats där själva luften började lukta illa och ur tomma intet, en bit upp i luften kom det bajskorvar. Du blev inte rädd, bara häpen, ja faktiskt som högst förbryllad. Djuret anföll dig inte eller ens bet dig. Men den kunde höras skälla, du vaknade i drömmen och klockan var tre på dagen. Sedan minns du inte mera förrän du vaknade i mitt säte på ett tåg och någon ropade i högtalaren om en station där du inte skulle gå av.