Dikt av Julia Engström.

Ibland swishar hjärnan förbi i trehundra blås.
Resten av jaget får kämpa för att få allt att gå i lås.

Allt ska gå fort, varför hände det inte igår?
Dejt idag, giftermål imorgon, snabbt så det förslår.

Har du ingen avstängningsknapp? Du är bara för mycket.
Nej, men det hade varit skönt att kunna lätta lite på trycket.

Ideerna och impulserna poppar upp snabbare än popcorn.
O innan någon hunnit förstå är allting vidbränt o det sticker upp små djävulshorn.

Ilskan kommer rätt ofta, tålamod finns det inte gott om.
Vad är det med dig? Måste du ha så bråttom?

O så har vi de dagarna då jag är lugn som en filbunke, då glömmer jag allt.
ADHD sa du? Det låter rätt ballt.

Så är det att leva med några växlar för mycket.
En åttafilig autobahn utan hastighetsbegränsningar, jag kör på till sista dödsrycket.