Dikt av Julia Engström.

Tårar är det vackraste jag vet.
De skvallrar nämligen om mänsklig sårbarhet.

En människa utan tårar är en kropp utan själ.
Som en kamin utan eld kring vilken vi alla fryser ihjäl.

För vem vill leva i en värld utan känslor? det är det vi kallar istid.
Jorden får inte befolkas av ett gäng leende nickedockor som skräms så fort mörkret tar vid.

Men vad vet jag? kanske är det bara dårar som förstår att det inte kommer några fler vårar om inte mänskligheten tillåts att fälla tårar.