Blunda min vän av vinterregn.
Kyss mig du sommarsnö.
Känn vinden som av vårblomma.
Begrav minnen av höstdamm.
Det är allt.
Och ingenting.
Samlat i rubinen.
Av glittrande tomtebloss.
Staden rinner mellan mina fingrar.
Småkylan tröstar inte längre.
Inte heller ljusets mysiga sken.
Drar mig undan.
Till mörkret.
Där vingklippta drömmar svalnar.
Men ändå så pass nära.
Att jag känner dem.
Så som skimrande kolibri.
En natt.
I taget.