Jag låter huden andas

under spetsens mönster
Bildas Tystnaden som sanningar

~vi var så kära i allt~

det sagolika som en gång var

handryggen skriftar;

~En dröm, en dekadens~         

utsmetat lidelsefullt

i bleknat rött
som mänsklighetens teatraliska ridå

hudlös, som sagan
som jaget (är detsamma)
som andetagens flyktiga (allvarsamma)

Lågor ger

och

lågor tar

[tinh thân]

frågar;

Vem är jag?