Jag dog för fjärde gången.
Vilandes intill minneslunden.
Allt så vindstilla.
Inte ens de nysnittade rosorna blomstrar.
Tystnaden i huvudet.
Totalt kaos.
Mörker.
Midnattsklockan slår.
Tårarna brinner.
Minnena som köttstycken vargarna sliter isär.
Blundar men existerar inte.
Någonstans fortsätter livet.
Jag vet det.
Men mitt inre ruttnar bort.
Vilsen.
Fastän hemma.
Tomhet.
Mina orkidéer som livets svarthet.
Blickar ut över stjärnorna.
Eller hur?!
Tror inte det.
Jag hör vingar svepa förbi.
Nattfåglarna en bister höstskräck.
Kramar om kudden.
Mjukt.
Skönt.
Snart får jag somna.
Glömmer nästan bort.
Att jag är död.
För fjärde gången.