tt sista glas

Luktlös gas som skänker sömn med öppna ögon

Eroderad Damm från utdöda gudar i marmor.
Fastnar på väggar draperade med sprit i unken bar.

Utdöda snart också gästerna, bestulna på liv och drömmar
som aldrig fanns

Här finns inget hopp, ingen tro
Hit når inga dikter

Hans stora kärleks hjärta
Pulserar fortfarande i en pöl av krossat glas

Varken hat eller kärlek får plats,
endast likgiltighetens maskätna leende

rummet fylls av stöveltramp som har sjungit
samma sång Sen tidens början

Taket buktar redan av tung åska
Skapad av tusen krigstrummor

Varför stötta pelarna när himmelen rämnar
och anständigheten skärs i bitar

Något ”ve oss” existerar inte längre
Din skakiga hand får tömma en sista bitter pokal