Rosornas tårar som bladguld i vinden.
Vinterblek av blodlönnens årsringar.
Faller i falskt diamantregn.
Så fort jag vaknar dikten kommer till mig.
Men blundar och minns oss.
Det vackra, oförstörda. Nära.
Iskristaller lyser upp i natten.
Saknadens klor viskar sagor av blödande klösmärken .
Snart glittrar dagens pärlemor.
Vingar av stadens vilsenhet tornar upp sig bakom tornugglans hav.
Kunde varit så. Kunde varit så.
Nakna fotspår i glasklar videung.
Viskande pärlemor tröstar, men inte som du.
Sträcker ut min hand och vidrör sanningen.
Det doftar nattregn och dess tysta skimmer.
Går därifrån och minns ingenting.
Svart sammetslen prästkrage visar mig vägen.
Älskar. Älskar inte. Älskar.